Idla flickorna var här.

Inte för gympan utan för allt det andra.
Vi pumpade pumpan bara för att.
De gav mig ansvar för att leda allt i samhället, och jag tog emot.
Nu måste vi bära allt.
Nu måste jag gå.
Jag orkar inte mycket mer.
Jag trivs och har det bra.
Men ge mig ej Idla flickorna.
Inte idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0