Jag tar onskan till mig.

Jag är en del av den del du lämnade.
En del som du lämnade kvar.
En del av en rädsla som fanns kvar.
Jag står kvar och här finns ingen alls.

Var finns du nu?
Rädslan är kvar.
Stannar någon kvar?
Nu är jag ensam.
Så ensam, igen.

Nu lever jag i Onskans värld.
Och spelar piano..
Bygger upp Keops pyramid.
Sliter ont och jag kommer att sluta i gropen.

Vart skall onskan bära mig, dithän?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0